För ett par år sedan började jag skriva på min levnadshistoria, jag lyckades få ihop ett någorlunda fullständigt material över mina föräldrar och familjen. Min egen historia har jag sedan dess bearbetat i huvudet men väntat med att skriva ned. Troligen har det varit bra för berättelsen att bearbetas över tid, mycket har grävts fram ur minnet och en del formuleringar har mognat. Berättelserna kommer att innehålla mycket kopior av gamla fotografier och dokument. Jag har undvikit att skriva om mina barn, deras familjer och barnbarnen. Jag älskar mina barn och barnbarn och vill att de själva ska formulera sina berättelser.
I vår familj kastar vi inte saker i onödan, det är ju en tillgång när man letar information, men det finns också en mycket stor andel skräp. Bland gamla tidningsurklipp om ditt och datt, gamla brev, kvitton och så vidare har jag lyckats hitta en hel del användbara saker.
Så var det det här med alla bilder som jag har försökt att hitta en lösning på. Jag läste in alla mina digitala bilder i Organiseraren i Photoshop och det blev ca 17000 bilder, till detta kommer uppskattningsvis 20000 analoga bilder. Vem är intresserad av all denna information? På hemsidan kommer bilderna att finnas med som album med bilder från de händelser och resor som jag valt ut som intressanta. Vilket innebär att antalet bilder måste reduceras med minst 99%. Vilket jättejobb, kul på ett sätt att återuppleva gamla minnen, men också jobbigt. Alla bilder som publiceras finns lagrade digitalt och kan enkelt delas om någon önskar.
”Dödsstädningen” kommer att resultera i tre grupper av material:
-Det som finns med i berättelsen, där sparas originalen eller delas ut.
-Det som jag bedömer att det är av intresse för någon annan och därför sparas och delas ut. Till exempel allt som rör barn och barnbarn.
-Det som då blir över kommer jag att bespara de efterlevande från att ta hand om och själv köra till soptippen. If God will and the weather permitts.
När jag började trodde jag att skrivandet skulle vara den svåraste delen men bildhanteringen är minst lika svår. Tekniskt är den mycket mera krävande men det svåraste är den mentala biten. När du tittar på en bild startar tankeprocessen om hur det var när bilden togs. Är det dessutom människor på bilden blir det inte lättare, när såg jag henne senast, undrar vad han gör nu och så vidare. Det svåraste är naturligtvis när man ser människor som inte finns med oss längre. Man kan bli sittande länge framför en bild. Det är också intressant att se hur olika vi människor är, en del bor kvar i samma lägenhet som när vi senast träffades för mer än 50 år sedan.
Jag har alltid läst mycket böcker och artiklar och förhoppningsvis har det satt några spår i mitt skrivande. Jag är väl medveten om min bakgrund som tekniker och försöker så långt jag kan undvika att skriva en manual eller teknisk beskrivning. Ni är mina domare.
Jag har sökt fakta och inspiration i böcker från mina trakter. Sigvard Fällmans ”Från Skåpen till Kvillskär” och Roland Eriksons ”Hänt och ohänt på bygden” med flera. Ett enormt arbete har lagts ned av arbetsgruppen för ”Hembygdsforskning Rundvik-Nordmaling” för att scanna in ortens nyheter ur VK för åren mellan 1959 och 1999. Deras material finns lagrat i PDP format och nås på www.rundvik.nu.
En stor inspirationskälla har också varit systrarna Öbergs bok ”Skröna och verklighet i Stängselviken” de har en förmåga att berätta som är ett föredöme för mig.
Huvudstrukturen blir en skriven biografi med en hel del bilder i texten samt ett stort antal album med bilder under rubrikerna Händelser och Resor. Skillnaden mellan vad som är Händelser och vad som är Resor beror på min dagsform. Alla fakta är de som gällde när de samlades in. Under resans gång visade det sig att jag också behövde en rubrik för Bilder.
Min målsättning har varit att ge en så ärlig beskrivning av verkligheten som möjligt utan att i onödan skada andra. Men mellanmjölk är inte min favoritdryck så i kritiska val måste sanningen få vinna.
Första delen av min grovsortering på väg till soptippen.