Jag känner att jag måste börja i den här änden för att sätta in mitt liv i sitt sammanhang, Vår familj var inte fattiga på 40-talet med dåtidens standard. Men jag var inte heller född med någon silversked i munnen som automatiskt skulle leda till välstånd. Det är svårt att förstå den enorma utveckling vi har haft i samhället. Nu 2023 pågår en intensiv debatt i medierna om svältande barn i Sverige, jag kan försäkra er om att jag aldrig någonsin har hört talas om svältande barn här i landet. Men däremot kunde familjen laga till mat som mättade deras barn av de råvaror som fanns tillgängliga. En del kanske inte hade råd med havregryn till gröten utan det fick bli kornmjöl. Men man svalt inte.
Levnadsstandard
Under mina första sju år hade mina föräldrar en bondgård. Speciellt under krigsåren gjorde det att vi hade en bra situation när det gällde tillgång på mat. Vi var tämligen oberoende att köpta varor som ju dessutom var ransonerade.
I I I I december skulle grisen slaktas, då kom det en slaktare som skötte själva slakten med pappa och mamma som hjälpare. Grisen sköts med en slaktmask som man satte mot grisens huvud och fyrade av med ett hammarslag. Nästa steg var att skålla grisen, dvs att med hett vatten tvätta och ta bort alla hår från svålen. Skållningen gjordes utomhus i ett stort trätråg och hetvattnet kom från en vedeldad vattenvärmare. Styckning och hanteringen av köttet efter slakten var en oerhört arbets- och tidskrävande del av slakten. Vissa delar saltades in men det mesta konserverades. Själva konserveringen gjordes i glasburkar som placerades i ett stort vattenfyllt kärl som hettades upp på vedspisen. En slaktdag fanns det ingen tid att curla med barnen. Utöver slakten skulle naturligtvis alla vanliga sysslor på gården göras.
Här finns en länk för den som vill veta mera om konservering förr.
När Började man konservera Mat? [Konservering av Mat]
Ett problem var hanteringen av färskvarorna, idag stoppar vi varor i frysen eller kylen som den naturligaste sak i världen. På den tiden kunde man antingen salta eller konservera kött och fisk. Potatis och rotfrukter förvarades i källare med lämplig temperatur och fuktighet. Av bären gjorde man saft och sylt. Svamp åt inte ens korna.
Kylskåp fanns inte utan man använde matkällare och den kom man vanligen åt genom en lucka i köksgolvet.
Med dagens mått levde vi väldigt torftigt men vi var nöjda och alla vi kände hade ungefär samma standard. Det viktiga var att planera. Grisen som slaktades i december skulle räcka hela året, potatisen skulle räcka till nästa skörd osv. De som inte hade förmågan att planera och hushålla hade problem. Historiskt är det också anledningen till att Nordeuropa har klarat sig så bra trots ett hårdare klimat.
I vissa avseenden var det dock bättre än idag, närheten till samhällsservice var klart bättre än vad vi har idag och tur var väl det med tanke på de kommunikationer som fanns. Sjukstuga med vårdplatser och BB i Nordmaling. Jag är själv född där. Skola och affär i nästan varje by, ett tiotal elever var tillräckligt underlag för en skola. Dåtidens lanthandlare var helt otroliga, ett enormt sortiment och få och inte särskilt köpstarka kunder. Hur gick det ihop?
Kontrabok, dvs att alla köp registrerades i en bok och betalades månadsvis var det vanliga sättet att hantera betalningar. Jag har bläddrat igenom de sparade böckerna och valt ut en sida där man kan se en vanlig kostnad för livsmedel under en månad och priset på några varor.
Vattentoalett installerade vi i slutet på 50-talet något senare än grannarna men inte extremt.
Telefon skaffade mamma efter att pappas död troligen 1955.
El hade vi men den begränsade sig till en lampa i varje rum och radion. Tillförlitligheten var inte den bästa så det gällde att ha alternativ i form av stearinljus, fotogenlampor och karbidlampor. I dagens samhälle är väl karbidlampor en helt okänd företeelse. För den intresserade finns info här: www.karbidlampa.se
Informationssamhället
När jag var barn fanns kunskapen hos enskilda individer, vanligtvis äldre erfarna, och i böcker och tidningar. I stort sett alla hade en dagstidning och radio fanns också i nästan alla hushåll.
Behövde man information gick man och frågade någon som man trodde kunde. Böcker var sällsynta på den tiden. Hos oss hade mamma skaffat mycket böcker när hon arbetade så vi hade säkert flera böcker än alla andra i byn tillsammans. Tillgången på böcker och att jag kunde läsa tidigt gjorde att jag snabbt skaffade mig en allmänbildning som var ovanlig på den tiden men alla var tyvärr inte imponerade. På den tiden skulle ungar hålla käft och inte inbilla sig att man begrep något.
Radion i vår familj användes nästan uteslutande för ”nyheter från TT” och väderleksrapporter.
Teknikutveckling
Jag har funderat mycket på vilka tekniska prylar som fanns i hemmet när jag var barn. 127 volt el för en glödlampa i varje rum och en radio. Inget mera som jag kan komma ihåg. Mekaniska prylar var ungefär lika sällsynta, ett par uppdragbara klockor, kaffekvarn (på den tiden köpte man kaffe som hela bönor), en vattenpump. en mangel med en kugghjuls utväxling och en separator för att separera mjölk och grädde. Ur denna öken lyckades jag lyfta mig till att jobba med hightech utveckling. Dessutom fanns det ju nästan inga att fråga och prata med, ett enda undantag fanns i Ava nämligen Albin Öberg. Han var ”byageniet” och av honom fick jag en hel kartong med tekniktidningar. Jag sög i mig som en svamp av allt som fanns att läsa där.
Sociala förändringar
Det fanns ett socialt skyddsnät på ett helt annat sätt än idag. I mindre samhällen och byar kände alla varandra och man höll också koll på varann. Det här var naturligtvis både på gott och ont, du kunde inte ligga död i månader i ditt hem men du var också påpassad.
”Gör ingenting som du inte vill att hela byn ska veta”
Sammanhållningen var stor genom att man alltid delade med sig till de som behövde, vid t ex slakt fick ofta de bybor som inte hade egna djur att slakta en köttbit.
Sammanhållningen var dock störst inom släkterna, blodsbanden var starka i det gamla bondesamhället. Samhället liknade till viss del det klansamhälle vi idag har fått genom vissa invandrargrupper. I dagens urbana samhälle där människor flyttar runt är släktberoendet i stort sett borta. Men du kan fortfarande höra äldre människor på landet säga ”se upp med honom hans farbror var en skojare” Med nästa generation är säkert detta beteende historia.
Även före TV-s intåg upplevde jag det sociala umgänget som mycket begränsat. Visst kunde man besöka varann spontant men det var i begränsad omfattning. Spontana besök gjordes om man hade ett ”ärende”, ärenden kunde dock vara långsökta. Kafferep och middagsbjudningar var också mycket sporadiska tillställningar. Och hade man tillställningar så var det i första hand för släkten.
De offentliga sammankomster som fanns var nästan uteslutande religiösa. Nykterhetsrörelsen hade också ett starkt grepp om det sociala livet på landsbygden på den här tiden.
Kommunikationer
Under de första åren när vi bodde i Orrböle var det väldigt klent med kommunikationer, postväska till byn fanns. Inga individuella brevlådor där inte. Telefon hade vi inte och troligen knappast någon annan i byn heller. Bussar fanns det troligen till Nyåker ca 5 km bort. Nyåker var på den tiden järnvägsknutpunkt med väl fungerande service, kvar idag finns en närbutik som kämpar för sin överlevnad. Övrig landsvägstrafik var mjölkbilen en tur till och från mejeriet varje vardag och lastbilar som transporterade masonite från fabriken i Rundvik till järnvägsstationen i Nyåker. Eftersom det här var under kriget var det nästan ingen annan trafik på vägen.
Skillnaden blev stor när vi flyttade till Ava, där hade vi fri utsikt mot riks-13 och nu började också trafiken så sakta ta fart efter krigsslutet.
Politisk utveckling
Jag har väldigt få minnen av några politiska diskussioner I hemmet. På landet var de flesta moderater eller bondeförbundare i industrisamhällena dominerade socialdemokraterna. Partitillhörigheten var starkt knuten till släkterna. Valkretsarna var väldigt små och vissa gjorde stora ansträngningar för att ta reda på hur grannarna röstade. Hade någon flyttat in och sossarna plötsligt fick en röst mera än tidigare så var den inflyttades tillhörighet klar.