Ska omarbetas
Det jag kanske saknar allra mest från Thailand är matmarknaderna. Sol, bad och maten är inte det bättre, jo det har sin tjusning men jag gillade verkligen marknaderna. Och då menar jag matmarknaderna som är helt inriktade på de lokala inhemska kunderna och bara öppna på mornarna. De vintrar vi bodde i Phuket åkte jag i stort sett varje morgon till den lokala marknaden. Stämningen, lukterna och utbudet är det äkta Thailand för mig. Här var ingenting anpassat för köpstarka utlänningar utan allt var äkta. Jag var oftast den enda utlänningen. Även om jag inte förstod språket var det en sann njutning att höra en hemmafru i morgonrock och flip-flops pruta med en fisksäljare. De flesta säljarna var juste och gav mig samma priser som lokalbefolkningen. Försökte någon vara ojuste fanns det många andra att gå till. Det allra mesta såldes i tunna plastpåsar, en svensk miljöpartist skulle gråta blod om han såg det. Även äggen såldes med 10 ägg i dessa påsar som man kunde lägga direkt i bagagefacket på MCn och alla var hela när man kom hem.
Efter marknaden blev det en sväng till bageriet för ett par färska frallor. Väl hemma hade Sue vaknat och bryggt kaffet så att vi kunde äta frukost med mina fynd.
En annan typ av lokala marknader är eftermiddags- eller kvällsmarknader som hålls vecko- eller månadsvis, här är utbudet mycket mera blandat. Råvaror, lagad mat, krimskrams, kläder och skor. Här finns det också betydligt flera turister, även om lokalbefolkningen är i klar majoritet. Här kan man för en liten slant prova den riktiga thaimaten. All mat säljs också här i plastpåsar som försluts med gummiband som hanteras med enorm fingerfärdighet. Kläderna som säljs på den här typen av marknader är mycket billiga men också de exemplar som kanske inte har klarat någon kvalitetskontroll alls.
En verkligen fascinerande marknad är den årliga orchide marknaden vid Chalong Temple i Phuket. Området är gissningsvis stort som en svensk fotbollsplan och fullt med försäljare av olika orchider Hemresan därifrån brukade vara spännande, jag hade ett par krukor mellan fötterna och Sue bakpå med ett antal amplar i varje hand. För att klara detta måste man ha studerat och lärt sig av den thailändska transporttekniken. I sydostasien kan man verkligen utnyttja kapaciteten hos en MC till max.
I Bangkok finns det en uppsjö av olika marknader några är verkligt stora, Pratunam är Thailands största klädmarknad vilket säger det mesta. Alla turistguider rekommenderar att hittar du något du vill ha här, så köp det för du kommer aldrig att hitta tillbaka. Här sattes mitt lokalsinne på ett jättetest, Sue hittade något hon ville ha men som kostade mera än våra samlade kontanter. Normalt är det inte långt till en uttagsautomat i Thailand men i detta jättekaos fanns ingen. Så Sue stannade kvar hos säljaren och jag tog mig ut till gatan för att skaffa kontanter. På vägen ut försökte jag naturligtvis att memorera så mycket som möjligt av vägen och det lyckades jag hittade tillbaka.
Av en ren tillfällighet på en morgonpromenad hamnade vi på en grossistmarknad för blommor. Hela lastbilsflak fulla med snittblommor.
Jag älskar verkligen Thailands marknader men då menar jag de äkta inhemska. Ett par gånger i början hamnade jag på marknader för turister och det är verkligen inget jag rekommenderar.
